Bauhaus existerade bara i fjorton \u00e5r, fr\u00e5n 1919 till 1933 men blev under den tiden utkastad ur tv\u00e5 st\u00e4der och st\u00e4ngd i en tredje. Skolan som ville f\u00f6rena konst, hantverk och industri har hela tiden dragit till sig politisk vrede och den vreden \u00e4r inte \u00f6ver. S\u00e5 sent som 2025, samma \u00e5r som skolbyggnaden i Dessau fyllde hundra, l\u00e4mnade h\u00f6gerextrema AFD in en motion i delstatsparlamentet i Sachsen-Anhalt d\u00e4r Bauhaus-stilen beskrevs som ”modernitetens irrv\u00e4g” och som upphov till ”m\u00e4nniskofientlig” arkitektur.<\/p>\n
Det \u00e4r samma anklagelser som en g\u00e5ng tidigare fick en skola att packa ihop. Och det s\u00e4ger n\u00e5got om varf\u00f6r funktionalism aldrig varit bara en fr\u00e5ga om platta tak.<\/p>\n
Walter Gropius grundade skolan i Weimar 1919, i en stad som var n\u00e5got av romantikens huvudort. Goethe och Schiller h\u00f6rde hemma d\u00e4r. Idyllen var en del av stadens sj\u00e4lvbild.<\/p>\n
In i den milj\u00f6n kom en skola som ville riva ner gr\u00e4nsen mellan konstn\u00e4r och hantverkare och bygga ett slags nytt skr\u00e5 f\u00f6r det moderna, klassl\u00f6sa samh\u00e4llet. Slagordet var kompromissl\u00f6st: ut med ornamentiken, in med st\u00e5lr\u00f6r, ljus och luft. Att en konservativ stad reagerade var inte s\u00e5 konstigt egentligen. Motst\u00e5ndet v\u00e4xte snabbt och 1924 tvingades Bauhaus l\u00e4mna sina lokaler efter fem \u00e5r i Weimar.<\/p>\n
Skolan flyttade 1925 till Dessau, en utpr\u00e4glad arbetarstad med flygplanstillverkaren Junkers, sockerraffinaderi och kemisk industri. Stadens ledning under borgm\u00e4staren Fritz Hesse hade en liberal fram\u00e5tanda som passade b\u00e4ttre. Gropius ritade den nya skolbyggnaden sj\u00e4lv och den st\u00e5r i dag som Unescos v\u00e4rldsarv.<\/p>\n
Att kalla Bauhaus f\u00f6rf\u00f6ljd \u00e4r ingen \u00f6verdrift. Kronologin talar f\u00f6r sig sj\u00e4lv:<\/p>\n
Ungef\u00e4r 1 200 studenter hann g\u00e5 p\u00e5 skolan under de h\u00e4r fjorton \u00e5ren. Efter st\u00e4ngningen flydde drygt h\u00e4lften av dem landet. Runt 200 gick i st\u00e4llet med i nazistpartiet. Det \u00e4r en obekv\u00e4m siffra och den p\u00e5minner om att Bauhaus inte var n\u00e5gon sammansvetsad politisk r\u00f6relse utan en skola full av m\u00e4nniskor som gjorde olika val n\u00e4r trycket kom.<\/p>\n
De som l\u00e4mnade Tyskland tog med sig id\u00e9erna. L\u00e4rare och elever, bland dem Ludwig Mies van der Rohe, spred formspr\u00e5ket vidare framf\u00f6r allt i USA. Paul Klee och Wassily Kandinsky hade b\u00e5da undervisat i huset. Skolan st\u00e4ngdes, tanken gjorde det inte.<\/p>\n
Formuleringarna i 2025 \u00e5rs motion \u00e4r v\u00e4rda att l\u00e4sa noga. Bauhaus anklagas f\u00f6r att ha propagerat f\u00f6r en universell, standardiserad arkitektur utan lokal och kulturhistorisk f\u00f6rankring. AFD-politikern Hans-Thomas Tillschneider talade om ”arkitektoniska synder” och ”f\u00f6rkrossande fulhet”.<\/p>\n
Tysklands d\u00e5varande kulturminister Claudia Roth drog paralleller mellan den retoriken och NSDAP:s, en j\u00e4mf\u00f6relse som DN:s kulturskribent Daniel Gustafsson ocks\u00e5 har uppm\u00e4rksammat. K\u00e4rnan i anklagelsen \u00e4r densamma i b\u00e5da fallen, att modernismen \u00e4r rotl\u00f6s, fr\u00e4mmande och fientlig mot vanligt folk. P\u00e5 trettiotalet hette det otysk. Nu heter det utan lokal f\u00f6rankring.<\/p>\n
Det intressanta \u00e4r inte att n\u00e5gon tycker illa om funkishus. Det \u00e4r att kritiken n\u00e4stan alltid formuleras som en fr\u00e5ga om identitet snarare \u00e4n om arkitektur. Ett hus utan ornament blir en symbol f\u00f6r allt annat som upplevs ha f\u00f6rsvunnit.<\/p>\n
Diskussionen \u00e4r inte utl\u00e4ndsk. Stockholmsutst\u00e4llningen 1930 blev startskottet f\u00f6r svensk funktionalism och reaktionerna var laddade \u00e4ven h\u00e4r. Debatten om folkhemmets vita l\u00e5dor mot nationalromantikens tegel och tak p\u00e5gick i decennier och den lever kvar varje g\u00e5ng ett miljonprogramsomr\u00e5de diskuteras.<\/p>\n
Fortfarande m\u00e4rks det. N\u00e4r svenska kommuner i dag br\u00e5kar om huruvida nybyggen ska ha sadeltak och spr\u00f6jsade f\u00f6nster eller platta tak och stora glaspartier \u00e4r det i grunden samma konflikt: ska byggd milj\u00f6 uttrycka kontinuitet med det f\u00f6rflutna eller ett brott med det? Fr\u00e5gan \u00e4r legitim. Det problematiska uppst\u00e5r n\u00e4r estetiska preferenser \u00f6vers\u00e4tts till p\u00e5st\u00e5enden om vem som h\u00f6r hemma i landet.<\/p>\n
Bauhaus har blivit s\u00e5dan symbolisk valuta att formspr\u00e5ket s\u00e4llan bed\u00f6ms som formspr\u00e5k l\u00e4ngre. Det bed\u00f6ms som st\u00e5ndpunkt. Samma sak h\u00e4nder med annan design i vardagen<\/a>, d\u00e4r de enklaste f\u00f6rem\u00e5len b\u00e4r p\u00e5 tydliga besked om vilken tid de tillh\u00f6r.<\/p>\n Bauhaus var aldrig bara en stil. Det var en id\u00e9 om att bra form ska vara tillg\u00e4nglig f\u00f6r alla, tillverkad industriellt och befriad fr\u00e5n de statusmark\u00f6rer som ornamentiken bar med sig. En s\u00e5dan id\u00e9 har alltid en politisk sida och den sidan \u00e4r sv\u00e5r att bortse fr\u00e5n oavsett vad man tycker om st\u00e5lr\u00f6rsstolar.<\/p>\n Skolan i Dessau drivs i dag av en stiftelse som f\u00f6rvaltar b\u00e5de byggnaderna och arkivet. Att jubileums\u00e5ret 2025 pr\u00e4glades av en parlamentsdebatt, n\u00e5got som \u00e4ven Arkitekten.se rapporterat om<\/a>, snarare \u00e4n enbart av utst\u00e4llningar s\u00e4ger n\u00e5got om hur levande kulturarvet \u00e4r. Ett museum som ingen br\u00e5kar om \u00e4r i praktiken avsomnat.<\/p>\nEn nedlagd skola forts\u00e4tter att provocera hundra \u00e5r senare<\/h2>\n